triplem

det är fortfarande jobbigt utan dig.
att kämpa själv har aldrig varit min grej.
jag ser hur minuterna dagarna veckorna
bara flyter förbi, det går bara längre från
den tid då du var min och ingen annans.
jag har spillt många tårar för dig och gett
upp mycket och kämpat och tänkt positivt
som aldrig förr, jag är inte positiv.
vad gör man när känslorna tar överhand?
vad gör man när man inte vet?
är det värt det? du mår bättre nu jag offrar
för din skull jag slutar kämpar jag ger upp.
tiden läker inte alla sår, men tiden gör
det lättare att leva med dem.
jag hoppas på framtiden och hoppet brukar
svika. jag hoppas på att du gör det med?
för min skull, jag vill inte att du ska känna det
med någon annan, jag klarar inte det.
kan man säga att vi träffades för tidigt?
jag hoppas på om 3 år.

/matilds