triplem

Inget tack där inte.

Har fortfarande den där känslan "oh nej måndag och skola igen".
Tror faktiskt aldrig den försvinner.
För det där sista ordet, skola, det kan ersättas med
så många andra ord som jobb igen, träning igen och
en massa annat man inte alltid känner för att göra.

Dock har jag spenderat min måndag ganska bra.
Ute på en vacker promenad med vovven, varit
en runda på stan och sedan fikat med Malin och Ellen.
Vart? På vårt fiesta.

Har lite att dona med i veckan, lämna bilen på service,
söka några mer jobb, fixa inför fredagen och en massa
annat. Ändå är det enda jag kan tänka på den 17 och 24
november. Why? låt mig berätta.

17 november ska jag och mina tjejer, ellen frida malin
matilda och anna gå på breaking dawn, äntligen twilight
nörd som jag är.

24 november är det dags för den årliga mattrugbyn.
Kampen mellan de två största skolorna. En kamp jag
är sjukligt nervös inför, en kamp, en match jag spenderat
tre år av mitt liv att jobba med, andas med, spendera tid
med dag och natt. Ja må ha gått ur skolan, jag sitter inte
som rugbyansvarig längre MEN en gång staggnist alltid
staggnist, en gång kårmedlem alltid kårmedlem. Så äre bara.
Jag menar under tre år spenderade jag hela sommarloven
med ringa tränare, planera möten, boka hallar osv osv osv.
Man blir beroende. På tre år har jag missat totalt sju rugbyträningar.
Jag har nog bättre statistik än någon som någonsin spelat
på träningsnärvaro. Skämt o sido. Gör mig stolt staggisar,
gör mig stolt.



Tittade snett ner på högerskärmen och såg att klockan
är lite för mycket och jag borde sova så säger godnatt
nu, it's time to go.

/matilds