triplem

Ångest?

Eller?

När jag var 15-16 år hade jag ingen livsplan.

Lottade fram min gymnasieutbildning.

Levde, och året 2008 blev typ det bästa någonsin.

Nu är jag där igen, ingen livsplan.

Plugga ja gärna, men vad? Finns så mycket

att välja på och så mycket jag inte vill.

Men vad vill jag?

 

Nu är man vuxen, stor. Nu måste man ha en plan.

Alla frågar efter den hela tiden.

Jag vill bara leva igen. Falla handlöst fram

och inte veta vad som tar emot mig.

Mina chansningar har ju gått relativt

bra hitintills iallafall. Men samtidigt

vill ja ha en plan? Slits emellan.

 

Hade varit så skönt komma på vad jag ska göra.

Komma igång, nytt kaptiel kick starta livet.

Samtidigt som jag vill göra allt jag tänkt göra.

Kanske kan göra både och?

Kanske det som ska bli min plan?

 

Att jag skulle stå där jag står idag trodde ingen.

Inte ens jag. Sakta men säkert börjar jag bli jag igen.

Skrämmade, underbart, splittrad, äntligen.

 

/matilda.